Om Lakritsfabriken

Världspremiär för svensk premiumlakrits!

Det är den nionde april 2011. Hotell Norrtull i Stockholm, en strålande varm vårdag. Den tredje Lakritsfestivalen ska just dra i gång. Lakrits har blivit trendigt, och kön ringlar långt ut på Sankt Eriksgatan. Innanför dörrarna råder febril aktivitet bland utställarna, inte minst vid den monter som hyser ett gäng nykomlingar från Ramlösa i Helsingborg. Tio veckor tidigare fanns det ingen lakrits från Lakritsfabriken. En hel del blir klart i absolut sista stund. Martin Jörgensen klistrar fortfarande innehållsförteckningar på femhundra påsar söt lakrits och lika många påsar saltlakrits när portarna öppnar.

– Jag var inte nervös. Lite spänd på vad folk skulle tycka, men mest bara glad. Jag tänkte att det löser sig med allt. Jag vågade inte tro någonting. Det tog ett helt år från den där första mässan innan jag kände att det här kan bli någonting, innan jag insåg att folk älskade vår lakrits och köpte den om och om igen.

Tanken på egentillverkad lakrits hade funnits där ett tag, ända sedan en chokladmässa i Askersund, vid Vätterns nordligaste strand, ett par år tidigare. Tuija Räsänen, som skulle dra i gång den första Lakritsfestivalen, tyckte att Martin borde utöka sitt sortiment av premiumprodukter på företaget ScandChoco och vara med från första början.

Utbudet har breddats sedan 2011. Det finns chokladdoppad lakrits, en supersalt variant, och så ett nytt varumärke kallat Lakritskungen, som fyller upp glappet mellan vanlig vardagslakrits och premiumlakrits, men fortfarande gluten- och gelatinfri.

Lakritsen packas fortfarande för hand i de förpackningar som originalaren Camilla Tubertini designade under några hektiska vårveckor 2011. Produktionen har flyttat till nya lokaler på Ängelholmsvägen i Helsingborg. Där finns också en butik och en lokal för lakritsprovningar. Idag är Lakritsfabriken stor nog för att gå på export. Martins tanke är att kvalitetslakrits är något som behövs i hela världen. De vet bara inte om det än.